känner jag mig mycket bättre! Bara hostan kvar.. iofs det är inte så bara o bara, väldigt påfrestande men de får gå ändå! jag har ju ingen feber längre och jag orkar inte sitta här hemma o uggla längre ^_^

Jag fick lov att vara hemma måndag och tisdag.. inte alls rolig faktiskt men jaa.. jag var ju tungen till att bli frisk för att orka med att jobba.. men jag har legat här hemma på soffan och funderat över hur det går för mina kära kollegor och inskolningarna.. jag vet faktiskt inte hur himla lång tid den här inskolningen kommer att ta.. Men jaa jag får se imon vad dom har kommit överens om med föräldrarna.. imorgon börjar det två nya barn hos oss.. så då rivs väl allt upp igen skulle ja tro.. men vi får se!

Idag skulle jag ha ÄL enligt mina beräkningar men icke icke sa stickan.. så får väl se när den inträffar.. Det är ganska skönt att ha hektiskt på jobbet just nu för man hinner inte direkt med att fundera grundligare på det där med bebis o allt.. tiden bara rusar iväg vilken känns ganska skönt för då slipper jag bli ledsen o gnällig över det hihi men ja, om mensen dyker upp om ca två veckor(som den borde om jag räknat rätt) så kommer jag nog gnälla igen.. men ja det hör väl till antar jag..

men nu ska jag gå o lägga mig så jag orkar upp vid 05,30=)

är det på jobbet just nu.. och gissa vem som har sugit åt sig alla baciller! joo det är jag, JIPPIEE!! hehe nej usch det är verkligen ingen höjdare men jag börjar ju faktiskt redan att bli bättre.. ont i halsen har jag ju inte längre men jäkligt snorig och hostig.. men ingen feber och det är huvudsaken.. för jag an verkligen inte vara hemma från jobbet då blir det ju chaos för stackars Stefan och Ylva..

Inskolningarna är fortfarande inte klara.. vissa barn tar det bra och är klara medan vissa är som om det är förts dagen dom är där.. så det är fortfarande väldigt mycket gråt.. det är verkligen påfrestande för både och och dom små liven.. det skär lite i ens hjärta när dom gråter så hjärtskärande efter sina föräldrar :( igår fick jag nägon slags panikångest över det hela och höll på att kräkas där när barnen va så ledsna.. men det gick över igen som tur va!! Något jag inte förstår är att föräldrarna har så himla brottom med denna inskolning, speciellt dom barnen som behöver mer tid innan dom är klara har föräldrar som säger att dom ska vara klara senast den o den dagen.. det fungerar ju inte...

Men men nu har jag klagat och gnällt lite så nu hoppas jag på en bättre vecka men mindre gråt och föräldrar som bara går sin väg! det är nog för mycket att hoppas på men ahh vi får se.. håll tummarna!!!

hur fasen ska vi fixa det här?? det känns så jäkla hopplöst med dessa inskloningar.. barnen gråter o gråter och föräldrarna fattar inte att dom ska vara "tråkiga".. vi räcker inte till.. jag könner mig helt värdelös när det är såhär på jobbet.. vad ska jag göra?? jag ahr fasen ångest varje dag innan barnen kommer.. "hur ska det gå idag", "kommer det vara chaos??", "vi klarar inte det här det är omöjligt.." fy fasen.. det var inte långt ifrån att jag bröt ihop på jobbet när barnen hade gått hem.. jag va helt slutkörd, irriterad på vissa föräldrar, kände mig otillräcklig och värdelöls.. hur fan ska jag klara en höst med det här?? det är väl bara att hoppas på att det släpper snart.. annars vet jag inte vad vi ska ta oss till...=(

vilken vecka! det har varit så intensivt allt.. först hembesök måndag och tisdag.. Onsdag och torsdag så kom barnen tillsammans med sina föräldrar vilket gick super bra.. fast det är jobbigt när föräldrarna är där hela tiden för man känner sig så himla övervakad.. men det gick superbra verkligen!! Så igår var det dags för föräldrarna att gå iväg, så barnen fick vinka hejdå till dom och sen gå och leka.. vi var förberedda på att det skulle bli tufft och det blev det.. fast inte så farligt som vi hade trott faktiskt! 5 av barnen var inga problem, dom började leka och hade roligt.. sen hade vi varsin gråtande unge i famnen.. stackars små dom var så ledsna..=( vi gav dem en halvtimma utan att det gav sig så då gick vi och hämtade deras föräldrar sen va det bra igen=) Men det var så hemskt när dom va så ledsna.. jag visste till slut inte vad jag skulle göra för jag kännde mig så otillräcklig.. phu hoppas det går bättre på måndag! då börjar 2 till fast dom kommer på eftermiddagen så då är det lugnt.. och sen i september så får vi ytterligare 2 som börjar.. dom som kommer i september kommer att vara så himla små! dom får ju inte börja ännu för dom har inte fyllt 1 år.. jisses vilken höst vi har framför oss!! Roligt men Tufft!!!

oh vad roligt det va att ha hembesöken hos barnen, tyckte först bara det kändes läskigt men det va riktigt roligt!!! Imon så har jag två till och jag ser redan fram emot det! 

För övrigt så har dagen varit bra men just nu så har jag ganska tråkigt faktiskt.. Alle jobbar över och jag sitter o tittar på nått skitprogram på tv.. nej.. inte finns det mycket att göra... eller jo det finns att göra men inget som jag orkar just nu^_^ 

nej det blir bara svammel av alltihop så jag lägger ner för idag tror jag! 

har minst sagt varit smärtsam.. fy sjutton, jag har legat på soffan med världens mensvärk.. det gjorde så ont ett tag så jag trodde benen skulle ramla av... fattar inte varför det går ner i benen så hemskt.. hua.. nej de har inte varit roligt men nu är det över.. bara lite molnande värk nu och det står man ju ut med ^_^ Det va ju på sätt och vis bra att jag hade så ont nu i helgen och inte mitt i veckan, för det hade varit omöjligt att jobba så ont som jag haft och inte har jag tid att vara hemma nu när det är inskolningar och allt!

Alle har varit iväg och jobbat några timmar idag så då tog jag mig i kragen och diskade det lilla som fanns ialf och så har vi tvättat nu ikväll så något har jag ju gjort på min lediga tid.. inte för att det va så roligt men ja.. det måste ju göras..

Jag är ganska spänd inför den här kommande veckan!
Imon och på tisdag ska jag göra hembesök hos mina 4 inskolningsbarn, det ska bli roligt men det känns ju lite pirrigt att gå hem till folk som man inte känner! och sen på onsdag så komemr alla barnen till förskolan för första gången! det ska bli roligt!!

och där kom den jävla mensen igen.. skoj... INTE!!!!!!

Men ialf så har jag nått roligt att berätta oxå! och det är att min älskade Kusin Therese är gravid igen! Grattis "syrran" hihi <3 så hilma roligt! Men ändå så hugger det i både magen o hjärtat av avundsjuka.. känns så hemsk att det gör det för igentligen ska jag ju bara vara glad för deras skull och inte vara så jävla självisk.. men men de kan inte hjälpas! *suckar åt mig själv*

Ja nu är jag tillbaka här på bloggen=)

Det är så himla mycket känslor som rasar omkring inne i mig nu, så jag måste ha någonstans att skriva av mig tror jag.. jag går bara och samlar på mig massa saker men nu har jag tänkt jag ska försöka skriva av mig en del så jag slipper gå och bära på det hela tiden.

Ni som känner mig vet att vi försöker att bli gravida, vi har inte hållt på så länge det är för visso bara 5 månader sen som jag slutade med mitt p-medel. Men det kan inte hjälpas, jag har verkligen inget tålamod med saker och ting, och det här är ju en sån sak som man vill ska hända på en gång men icke.. negativt test efter negativt test, jag blir lika lessen och besviken varje jävla gång.. fast jag tycker det blir värre o värre för varje test jag gör.. kanske för att jag försöker hålla humöret upp och inte visa att jag blir lessen?? jag kanska ska sluta hoppas och sluta göra test?? men hur ska man sluta hoppas och sluta tänka på det hela tiden??

Vart man än vänder sig så finns det alltid någon som är gravid där.. på jobbet, på tvärbanan, på stan, i vår miniaffär här i Vh... Ja precis överallt där jag är!! Det är pissjobbigt.. måste dom vara just där jag är??? lite så känns det.. men inte kan dom veta heller..

Men några som jag är riktigt lycklig över att dom har lyckats det är Emma och Kim! Men det kan ändå inte hjälpas att ögonen tåras av avund och längtan när jag läser om deras lilla älskade smultron som växer ^_^ massor med kramar till er två!! <3

Alltså igentligen kanske det är helt jäkla sjukt att må så dåligt över det hela efter så kort tid.. skitfånigt kanske rent av.. men kan jag hjälpa att jag känner så då?? jag är inte mer än mänsklig.. och jag har verkligen en oerhörd längtan efter en bebis.. men ja.. ni får då tycka jag är fånig om ni vill det bryr jag mig inte om.. det är ju faktiskt lättare att skriva ut sina känslor istället för att försöka framföra dom till någon och försöka hålla tillbaka dom där brännande tårarna som stiger.. kanske beror på att jag har fått så mycket konstig kommentarer om saker och ting när det gäller att bli gravid.. ni som jag har pratat med vet vilka kommentarer jag syftar på.. *suck* jag tror nog dom kommentarerna har gnagat sig fast lite i min hjärna.. kanske därför jag blir så lessen varje gång?? jag vet faktiskt inte..

pew nu har jag lättat mitt hjärta lite.. fånigt eller inte men det behövde jag