Idag blev jag skit orolig för Lillkotten. Det började redan i morse med att h*n inte sparkade mig på urinblåsan som en tok vid 5.. men det tänkte jag inte så jättemycket på faktiskt. Men så har jag jag inte kännt av liten på hela dagen, inga små kickar eller rörelser som jag alltid får annars och har fått sen jag var i vecka 18.. Men jag tänkte att h*n sover väl eller så men bara för att lugna mina oroliga känslor så plockade jag fram mitt Angelsound och letade och letade men hittade inga hjärtslag.. paniken steg som fasen i hela mig och jag började givetvis gråta där jag låg på sängen och letade efter min bebis hjärtslag. Men efter ca 10-15 minuters letande så hittade jag äntligen hjärtslagen! Snacka om att jag blev lättad, och då började jag såklart gråta av lättnad ist =) Så nu är det full rulle på den där inne, precis som att h*n vill att jag ska ångra att jag höll på och buffa och störa hela tiden.. Men just nu är det helt underbart med alla rörelser, till coh med sparkarna på urinblåsan är helt ok =D

Älskade unge, du får inte skrämmas sådär!

Vår fina älskling!