Vecka 30 (29+1)

2011-04-27 @ 13:44:45 | Publicerat i: Veckovis | Inlägget har 0 kommentarer
Följ mig via Bloglovin! | Till Startsidan!

  

Bebisen:
I vecka 30 är medelkroppslängden ca 41 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är ungefär 1600 gram. Huvudets omkrets är 28 cm.

Barnet är väldigt medveten om sin omgivning. Vi föreställer oss ofta att livmodern är en mörk plats. Detta stämmer inte. Ögonlocken är öppna och fostret kan se skillnad på ljus och mörker då pupillerna utvecklats så mycket att de reagerar på ljusförändringar. Det verkar kanske som om barnet alltid vilar när du är vaken och är vaken när du sover. Det är inget som säger att du kommer att få en nyfödd som inte sover av den anledningen.

Barnet förbereder sig också på andningen utanför mammans mage genom att härma andningsrörelser. Rörelserna är rytmiska och kan till och med göra att bebisen börjar hicka.

Mamman:
Tre fjärdedelar av den graviditet har nu gått. Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn.

Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det.

Egna ord:
Jag är otroligt trött hela tiden. Mina revben blir allt ömmare och ömmare vilket är jättejobbigt för jag har svårt att sitta ner en längre stund om jag inte sitter på en pinstol och har ryggen helt rak. Men sitter jag på en pinnstol får jag otroligt ont i svanskotan i stället. Täpt i näsan är jag fortfarande och foglossningen håller i sig. Något som har börjar senaste veckan är att jag blir äckligt varm om händerna. Jag tycker verkligen inte om att vara varm om händerna..

Det blev lite gnälligt.. Men det är många saker just nu som spelar in på mitt humör. Jag stortrivs med att vara gravid och känna Lillkotten sparka och slå kullerbyttor där inne, men lite kan man väl ändå få klaga?!? det betyder ju inte att man ångrar att man är gravid. Jag längtar mer och mer efter detta lila pyre för varje dag som går <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback