hur fasen ska vi fixa det här?? det känns så jäkla hopplöst med dessa inskloningar.. barnen gråter o gråter och föräldrarna fattar inte att dom ska vara "tråkiga".. vi räcker inte till.. jag könner mig helt värdelös när det är såhär på jobbet.. vad ska jag göra?? jag ahr fasen ångest varje dag innan barnen kommer.. "hur ska det gå idag", "kommer det vara chaos??", "vi klarar inte det här det är omöjligt.." fy fasen.. det var inte långt ifrån att jag bröt ihop på jobbet när barnen hade gått hem.. jag va helt slutkörd, irriterad på vissa föräldrar, kände mig otillräcklig och värdelöls.. hur fan ska jag klara en höst med det här?? det är väl bara att hoppas på att det släpper snart.. annars vet jag inte vad vi ska ta oss till...=(