Jag gråter och gråter och gråter... det måste vara en himla massa hormoner som späkar i min kropp.. jag villv ara en glad mamma och inte hålla på och rgråta hela tiden.. det räcker med att jag tittar på Olivia så börjar jag att gråta.. självklart över att jag är så toklycklig och stolt över henne men ändå.. hur roligt är det att gråta hela tiden?? Jag gråter till coh med av att skriva om hur mycket jag gråter.. det är fasen inte normalt... Tänk att man kan känna så mycket kärlek efter så kort tid! Bara tanken på att något skulle hända henne får det att värka i hela kroppen på mig.. och se.. där kommer dessa tårar igen.. herregud...