Åh så fånig man är! När jag hade skrivit allt i Wilmas dagbok som jag ville så började jag gå tillbaka lite och läsa.. Så läste jag förlossningsberättelsen som jag har skrivit där i. Tror ni inte att denna lipsill till mamma fick torka tårarna efter att ha läst om hur det gick till när vår andra dotter föddes? Så fånig man är, men åh andra sidan så finns det ju inget som kan slå den känslan och kärleken man får i kroppen när man ser sitt barn för första gången! Obeskrivlig känsla!